Gränser och koreansk tradition

Igår var det Chuseok här i Korea. Chuseok är som thanksgiving, och är en väldigt stor högtid här då de flesta koreaner åker till sin hemort för att fira med sin familj. Min koreanska kompis Célne och hennes familj firar inte Chuseok, så de bjöd med mig till DMZ och att sedan äta middag med dem. Såklart tackade jag ja.

Jag skulle möta Céline vid stationen Hwajeong klockan 14, och den stationen ligger en bit utanför Seoul i motsatt riktning, så det tog mig ungefär en timme att ta mig dit. Där mötte vi upp hennes mamma som så for vi möttes började överrösa mig med saker. Hon frågade om jag ville ha vatten, men jag hade eget, så då gav hon mig kaffe och så frågade hon om jag hade hunnit äta lunch (vilket jag inte hade), så då gav hon mig Songpyeon. Songpyeon är som ett litet knyte, liknar en dumpling i formen, gjord av rispulver, som är stoppad med olika fyllningar. Jag tyckte bäst om den gröna som var fylld med någon typ sesamkräm, men jag fick också testa fyllningar med bönor och vit bönpasta. De bjöd mg också på tangeriner. Lite sötare än vad jag är van vid, men väldigt goda.

Anyhow, hennes pappa kom med bilen, så satte vi kurs upp mot Paju, en stad norr om Seoul. Vi åkte förbi där och upp mot gränsen. Vi körde efter Han floden nästan hela vägen, och något jag märkte var att det var militära rustningar efter hela vägen. Två stora stängsel med taggtråd gick parallellt efter land, och efter varje hundra meter eller så fanns det små hus målade i kamoflauge.
När vi nästan var framme kom vi fram till en större vaktpost och en bro fylld med avgränsningar. Det fanns kanske ett 10tal militärer där, och de frågade varje bil som kom någonting (hey, min koreanska är inte SÅ bra än). Men vi fick iallafall köra igenom och göra en usväng för att komma till rätt ställe.

Vi parkerade bilen och gick ut på en åker med en hel del blommor. Min kompis sa att blommorna kallas Cosmosblommor och bara blommar på hösten. De var jättefina blommor iallafall! Sedan kom vi till en park där det var många familjer som hade pickninck, och väldigt många som flög drake. Céline berättade att det är en tradition att flyga drake på Chuseok, och om man flyger draken så högt att linan släpper och draken flyger iväg så innebär det att man kommer få tur med sig.

Vi besökte även ett memorial för de Sydkoreaner som hade blivit "kidnappade" från Syd- till Nordkorea under kriget. Dock stod det väldigt lite på engelska, nästan allt var endast koreanska, så jag gick mest bara runt och tittade på allt.

Namnen på alla bortförda till höger. Alla namn fick inte plats på bilden.

Efter detta gick vi ut i solen. Det var en jättefin dag med nästan inga moln, så jag tyckte såklart att det var kokhett. Hennes mamma bjöd mig på glass. Det fanns så ovanliga smaker, så jag valde tangerinsmak. Mycket intressant och gott.

Vi gick även upp på ett utkikstorn innan vi satte oss igen. Därifrån såg man hela parken vi var på. I närheten stod det ett bord uppställt med mat och blommor, och Céline berättade att under Chuseok är det väldigt vanligt att man lämnar gåvor (som mat och blommor) hos ens döda släktingar, och eftersom man inte får besöka Nordkorea vet man inte om ens släkting som antingen levde på den sidan innan kriget, eller de som blev bortförda till Nordkorea fortfarande lever, så lämnar man sina gåvor till dem där.

Efter detta hoppade vi in i bilen och åkte iväg till en utkiksplats där man kunde se Nordkorea på andra sidan floden. Mamman sa att eftersom det var så bra väder hade jag tur, att man inte alltid ser så bra. Utkikstornet låg på ett berg som man inte fick köra  upp för själv, så vi parkerade bilen och ställde oss i en väldigt lång kö med människor som väntade på en buss som gick dit. Vi fick vänta i kanske 20 minuter och sedan tog resan kanske 5 minuter.  När vi hade kollat på utsikten gick vi och köpte chips och te och hängde lite medan vi haft väntade på att rusningstrafiken skulle lugna sig och halft njut av utsikten. Solen började också gå ned så bilresan hem var väldigt vacker.

När vi kom hem visade det sig att de bodde på 15 våningen i en väldigt liten 4a. Men det var väldigt mysigt. Jag och Céline kollade på tv medan hennes mamma lagade mat. Mamman frågade flera gånger om jag inte skulle ha en gaffel istället, men sen insåg hon nog att jag kan äta med pinnar för hon slutade fråga iallafall. Jag minns inte namnet på allt vi åt, men det var väldigt gott iallafall! Jag fick till och med rester med mig hem, haha! Efter maten kollade vi lite mer på tv, sedan erbjöd de sig att skjutsa hem mig, trots att det skulle bli ungefär två timmar för dem fram och tillbaka! De var så snälla. När jag kom hem var jag iallafall dödstrött!