5 saker att tänka på när man ska bli rumskompis med någon

Hej!
Som du säkert vet bor jag ju i ett elevhem här och de allra flesta rummen här är dubbelrum. Jag blev ihopparad med en tjej från Tyskland och efter att ha bott med henne i 2-3 månader tänkte jag berätta vad denna upplevelse har lärt mig.

1. DET ÄR OKEJ ATT INTE VARA BÄSTA KOMPISAR
När jag kom hit tänkte jag att jag och min rumskompis skulle bli bästa kompisar och göra allt tillsammans, men väldigt fort efter att jag kommit till Korea och träffat henne insåg jag att det inte skulle hända. Vissa människor klickar man bara inte med, och det är okej.
Förstå mig rätt nu. Vi försökte ju båda två att vara bra kompisar i början, och gjorde mycket tillsammans första 2 veckorna. Men efter det hade skolan hunnit böörja och vi var i olika klasser så vi träffade nytt folk och nya kompisar. Då insåg jag att jag och min rumskompis ine har mycket gemensamt och våra personligheter var för olika. Men det var okej, för vi hade andra att vara med och bara för att man delar rum behöver man inte vara supernära. (Det hade varit det ideala, men det funkar utan vänskap också.)

2. RESPEKTERA VARANDRA OCH VARANDRAS SAKER
Detta  var inget jag tänkte något på i början. Vi försökte båda lära känna varandra och delade på mycket för att som göra ett gott ntryck på varandra. Det var först efter en månad när man som kommit in i en rutin som man började inse vad som funkade och vad som inte gick lika bra.
Det är viktigt att tänka på att alla prioriterar olika. Då måste man lära sig att kunna kompromissa fram något som funkar för båda. Detta betyder såklart att båda (eller alla, om man är fler än 2) parter måste offra något för varandra. Jag pratar till exempel ofta på skype och liknande, vilket kan störa min rumskompis i det hon gör. Istället är hon uppe sent och jag har fått lära mig att sova med lamporna tända.
Det handlar också om att respektera varandras saker. Om du till exempel har en rumskompis som använder dina grejer utan att fråga för att du tidigare sagt att det varit okej, men inte menade för alltid så måste man kunna säga ifrån. Du och dina grejer ska inte heller komma i vägen för din rumskompis. Ni delar rum (lägenhet, hus, whatever it is), men det betyder inte att ni ska måsta handskas med varandras saker. Om du tycker att din rumskompis saker börjar hamna olämpligt för dig måste du än en gång kunna prata med denne om det.

3. DELA PÅ ARBETSUPPGIFTERNA
Det här är något som jag fortfarande har problem med. Innan jag kom hit hade jag inte ägnat en tanke åt hur man skulle göra med städning och införskaffandet av toapapper och så vidare. Mitt enda tips (vilket är ett tips jag själv måste följa) går in i nästa punkt och det är att prata med varandra om det.
Jag kom hit i tanken att man gör saker varannan gång, för det är så jag gjort det hemma med saker. Men kom ihåg att inte alla människor är uppfostrade och tänker som dig. Om det alltid ska vara du som förväntas att göra vissa hushållsuppgifter utan att ni kommit överens om dem kommer du bli galen. Tro mig, jag vet.

4. KOMMUNIKATION ÄR VIKTIGT
Om detta inte redan framgått så är kommunikation väldigt viktigt.  Även om ni inte kommer överrens så måste ni kunna prata med varandra, och nu menar jag inte att man ska behöva kunna prata om alla sina privataste bekymmer eller om småprat, utan om viktiga saker. Stör du dig på något måste du kunna säga det så ni kanske kan lösa det. Utan att kommunicera kan det byggas upp en massa ilska inom en, och den andra personen vet inte ens om det och tror därför allt är okej och ilskan fortsätter byggas upp och gör man inget åt det kan det äta upp en.

5. VÄRDERA EGENTID
Alltid när min rumskompis går ut för att träffa kompisar eller liknande blir jag alltid jätteglad. Jag har alltid uppskattat egentid, men nu när man har en rumskompis med samma schema som en själv är det inte alltid såna tillfällen ges. Även om vi inte direkt pratar med varandra känner man sig inte ensam eftersom den andre alltid är närvarande. Därför passar jag alltid på och antingen gör sådant som jag inte vill göra när hon är här eller så njuter jag bara av ensamtiden jag har när hon är ute.
Att själv gå ut upplever jag inte vara samma egentid eftersom det är så mycket människor runt omkring hela tiden, men jag har fått lära mig att uppskatta den tiden också på samma sätt. Ibland behöver man egentid, och när det händer kan man ju inte direkt slänga ut sin rumskompis.

Har du haft en rumskompis? Håller du med eller tycker du att jag missat något?